File:Skåp i stora salongen. Italiensk rokoko. 1770-tal - Hallwylska museet - 106872.tif

Svenska: SKÅP, med två nycklar. Av valnötsträ, rikt snidat och förgyllt i matt och blankt guld. baksida och botten av sydländsk gran. Högt på fyra ben i två delar jämte ett löst överstycke. Rikt snidat i relief samt förgyllt med äkta guld i matt och blankt. Skåpet är inrett med sex hyllor i varje avdelning samt klätt med brunt linnetyg. Nedre avdelningen består av en byrå på fyra höga ben med skiva av sydländsk gran målad i svart samt med rak framsida och karnisformiga kortsidor, alla med konturerad underkant. Framsidan utgör framstycket till en stor låda mot botten dekorerad med prickerat kvadratiskt rutmönster och i mitten ett vapen i oval sköld, omsluten av två åtvända stavbågar isamt under krona med blad och kulor. På vardera kortsidans mitt en kartusch, bildad av två åtvända rokokobågar. Benen något svängda, varje med nedre delen i form av en fågelhals med huvudet nedåt som fot. Rygg saknas.Övre avdelningen består av ett grunt skåp med konturerad överkant samt indelat i tre vertikala avdelningar, den mellersta bredast. Vardera avdelningen har två över varandra ställda dörrar av glas på gångjärn och med infällda lås. Mellan avdelningarna samt vid vardera yttersidan ett smalt pilasterstycke med ett nedåtvänt bladliknande fjällmönster med ollon. Kortsidorna är smala, vardera indelade i tre långa och två korta fält, i varje av de förstnämnda ett rombiskt rutmönster. Överstycket har i mitten påven Pius VI:s påvevapen (ätten Braschis familjevapen i hjärtskölden) under tiara mellan de två nycklarna. Nycklar (original): Av järn, med oval ögla.Italienskt arbete från 1770-talets senare hälft.Inköpt av Walther och Wilhelmina von Hallwyl den 11 september 1895 från professor August Holmberg, München, genom Carl Anton Ossbahr för 2500 DMK. Pius VI, f. 1717 i Cesena, d. 1799 i Valence, Frankrike, blev 1766 påvlig skattmästare, 1773 kardinal och 1775 påve. Fördes av Napoleon I som fånge till Frankrike 1798; Kung Gustaf III besökte påven i Rom 1784.