File:Finland Swedish Brändö Åland dialect 1974.ogg

Julannandags- och fastlagsdanser

AMH: Men på ju:len tå på annanda:n så de, a di ga: å så:nji staffan ellär? BN: Nä: ingga staffan, he hett alldär staffan hänne, u:ttan he va ju:lannindasdans. å tå: jikk dåm å: å tingga in bondstu:ga, fast dom ... fast (d)e ha just stä:das åpp ti ju:len. å fikk no:g alla gångär åkkså lå:v ti kåmma, me denn ... mä mä he: att dåm sko kåm å stä:d åpp da:gen eftär. å he jo:rdes. å tå: bjö:des he allti ungdo:mar frå:n andra bi:ar. AMH: Ti annanda:sdansen? BN: Denn ... han närmaste bi:in jå:, så bjö:des ongdo:mar. å tå va:r e allti kaffe, me bulla. å så va:r e te:, me bulla. å så va:r e dans till förstås ti klåkkan två: på natten så dä:r ungefä:r, klåkkan två: tri: så va:r de slu:t. AMH: Men va: va e på fastlasti:sda:in då? BN: Ja:a, tå va:r e kala:s. I i mi:n ba:rndo:m så va:r e sto:ra kala:s riktit me ma:t å drikk å dans. å he: va no: mest bara både gammla å ongga frå:n hela bi:in såm va tå: sammla. å he: va mittji ro:lit. Ja ha alldri haft så ro:lit nå:n gång såm ja hadd på fasslaskala:sen, nä:r ja så: dåm dä:r gammal gubbana å gummåna hur dåm dansa å hur dåm hadd ro:lit. AMH: Så alliho:p va me:? BN: Alliho:p, he:la bi:n. Alla såm i bi:in va: så va mä:, såm konn kåmma. Måsta vel nain va heima me ba:rnen å förstås. AMH: Ba:rnen fikk int kåm me:? BN: Ja:, såna dä:r små: små: ba:rn förstås. Men senn så satt ba:rnen åppa. Sko:lba:rnen hadde e:gi kala:s. å dåm rusta åkkså ti kala:s på så: se-... på he: vi:se att dåm tåm ba:r åpp i ifrå:n frå:n heimen. Mö:drana ga: mjö:l å egg å mjölk å, å så va:r e e:n mamma såm ba:ka, så att vi ... så så ba:rnen fikk bulla på de: sette. å senn så så va: e ... på de stell-... på he: stelle senn dä:r ba:rnen va: å satt åppa, så så la:ga mamman li:te ma:t, att ba:rnena fikk ma:t åkkså, jo. å senn ba:rnen va dåm jo:rd, ja:a he va alla möjliga sårs le:kar, såm ba:rnen hadd fö dåm dansa int just e. Men dåm hadd alla möjliga le:kar på på dåm dä:r åppsettåna, å dåm höll på: ti ungefä:r ti två: på natten. Ja ha sjely vari mä: så ja ve:t hu:r e va:. Ja. Men så nä:r nä:r dåm hä:r ba:rnen ble:v en trettån fjo:rtån å:r senn så tikkt dåm att he tänn va: för ba:rnslit, så börja dåm gå: me: dåm eldre. Jo:. AMH: Fikk man gå: före man va kånfirme:rad då ellär? BN: Ja: a. No va:r e ju ... ejenteli:gen så va:r e ju int lå:v ti få: gå: för han sko ... han satt i prestfikkån tå såm e hett. Jo:, att han sko no:g ejen-... men dåm flesta flikkåna jikk tåm. Påjkan så: dåm va ... ha ... tikkt int att he va: så ... AMH: Kansje påjkana int kunna dans? BN: Ja: he va just va dåm int konn he, dåm konn int dansa, men flikkåna konna dansa å så dansa dåm me varandra å hadd ro:lit på så: sett.

- Men på julen då på annandagen så där, har de gått och sjungit Staffan eller? - Nej inte Staffan, det hette aldrig Staffan här, utan det var julannandagsdans. Och då gick de också och tingade [:reserverade, lånade] en bondstuga, fast de ... fast det hade just städats upp till julen. Och fick nog alla gånger också lov att komma, men den ... med det att de skulle komma och städa upp dagen efter. Och det gjordes. Och då bjöds det alltid ungdomar från andra byar. - Till annandagsdansen? - [Från] den närmaste byn jo, så bjöds ungdomar. Och då var det alltid kaffe, med bulla. Och så var det te, med bulla. Och så var det dans till förstås till klockan två på natten så där ungefär, klockan två tre så var det slut. - Men vad var det på fastlagstisdagen då? - Ja, då var det kalas. I min barndom så var det stora kalas riktigt med mat och dryck och dans. Och det var nog mest bara både gamla och unga från hela byn som var då samlade. Och det var mycket roligt. Jag har aldrig haft så roligt någon gång som jag hade på fastlagskalasen, när jag såg de där gamla gubbarna och gummorna hur de dansade och hur de hade roligt. - Så allihop var med? - Allihop, hela byn. Alla som i byn var så var med, som kunde komma. Måste väl någon vara hemma med barnen också förstås. - Barnen fick inte komma med? - Ja, sådana där små barn förstås. Men sedan så satt barnen uppe. Skol¬barnen hade eget kalas. Och de rustade också till kalas på så sä-... på det viset att de bar upp ifrån hemmen. Mödrarna gav mjöl och ägg och mjölk, och så var det en mamma som bakade, så att vi ... så barnen fick bulla på det sättet. Och sedan så var det ... på det stället sedan där barnen var och satt uppe, så lagade mamman lite mat, att barnen fick mat också, jo. Och sedan barnen vad de gjorde, ja det var alla möjliga sorts lekar, som bar¬nen hade för de dansade inte just. Men de hade alla möjliga lekar, på de där uppsättorna [:kalas, talko till sena kvällen eller natten] och de höll på till ungefär till två på natten. Jag har själv varit med så jag vet hur det var. Ja. Men så när de här barnen blev en tretton fjorton år sedan så tyckte de att det där var för barnsligt, så började de gå med de äldre. Jo. -Fick man gå före man var konfirmerad då eller? - Ja. Nog var det ju ... egentligen så var det ju inte lov att få gå för man skulle ... han satt i prästfickan [:man gick i skriftskolan] då som det hette. Ja, att man skulle nog egen[tligen] ... men de flesta flickorna gick de. Pojkarna så de var ... ha ... tyckte inte att det var så ... - Kanske pojkarna inte kunde dansa? - Ja, det var just vad de inte kunde det, de kunde inte dansa, men flickorna kunde dansa och så dansade de med varandra och hade roligt på så sätt.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1974%253A113